1. Startsida
  2. Startsida
  3. Teknologi

Mätprinciper för flödesgivare och flödesmätare från ifm

Magnetisk-induktiv

Flödesmätaren av typen SM fungerar enligt Faradays induktionslag. Det konduktiva mediet som flyter genom ett rör i ett magnetfält (M) genererar en spänning som är proportionell mot flödeshastigheten (v) eller flödesmängden. Denna spänning leds via elektroder (E) och omvandlas i utvärderingsenheten. Dess motståndskraftiga material innebär att givaren lämpar sig för en mängd olika media. Den höga kapslingsklassen och det robusta, kompakta höljet utmärker denna givare ute i fält.

Mätprincipen är lämplig för vätskor med en elektrisk ledningsförmåga på min. 20 µS/cm. Typiska värden för elektrisk ledningsförmåga är 0,5 µS/cm för destillerat vatten, 50 µS/cm för dricksvatten och 50,000 µS/cm for saltvatten.


ISO-kalibreringscertifikat för flödesgivare av typen SM: ZC0052

Virvelprincipen

Bakom ett trubbigt föremål som är integrerat i mätröret skapar det flytande mediet (vatten med och utan ledningsförmåga) virvlar beroende på hastigheten. Dessa virvlar detekteras av en piezokeramisk givare. Om tvärsektionen är känd är det möjligt att bestämma flödeshastigheten utifrån antalet virvlar.
Denna mätprincip för flödeshastighet som kallas virvelprincipen (Vortex priciple) är i stort sett oberoende av mediets tryck och temperaturvariationer.

Mekatronisk mätprincip

Flödesgivaren arbetar utifrån principen om fjäderstödda kolvar. Kolven som är placerad i höljets ventilsäte lyfts upp av det flödande mediet mot fjäderns motstånd.
Kolvens läge övervakas via en magnetfältsgivare och sänds ut som en analogsignal. Fjäderns motstånd tvingar kolven att återgå till sitt ursprungliga läge med minskat flöde. Detta säkerställer lägesoberoende installation av flödesgivaren och förhindrar backflöde.
En annan robust mekanisk design (SBT) möjliggör drift vid höga temperaturer på upp till 180 C och i svåra industriella miljöer.

Ultraljudsprincipen

Ultraljudsgivare består av omvandlare (till höger på bilden) som sänder och tar emot ljudpulser samt reflektorer (till vänster på bilden) som styr pulserna från en omvandlare till den andra. En puls skickas genom mediet och givaren mäter löptiden från en omvandlare till den andra. Sedan skickas en puls i motsatt riktning. Givaren mäter skillnaden i tid (i nanosekunder) och beräknar flödeshastigheten.


ISO-kalibreringscertifikat för flödesgivare av typen SU: ZC0053

Kalorimetrisk mätprincip

Typerna SA och SI har två mätelement och en värmekälla.
Referenselementet som är fastsatt 10 mm ovanför änden på proben mäter medietemperaturen och används för temperaturkompensering. Temperaturskillnaden jämfört med elementet i änden hålls konstant genom värmekällan som är placerad där. Kraften som krävs för att upprätthålla en konstant skillnad är proportionell mot flödeshastigheten. Om flödeshastigheten ökar genererar det en större värmeförlust.

SD-tryckluftmätaren använder samma termiska princip. Ett av dess keramiska mätelement värms upp (mätelement), medan det andra inte värms upp (referenselement). Skillnaden i spänning som är resultatet när värme leds bort av det flödande mediet är en indikering av flöde.

Standardvolymflödet (enligt ISO 2533) detekteras direkt.