Vattenhaltiga medier
Vatten har goda termiska egenskaper, vilket gör att den kalorimetriska mätprincipen kommer till sin rätt och på ett tillförlitligt sätt kan bestämma flödeshastigheten.
I sådana applikationer kan dock turbulens i mediet och varierande flödeshastigheter påverka mätresultatet. Det kan också bildas avlagringar eller biologiska beläggningar som försämrar värmeledningsförmågan.
Glykoler och oljor
Glykolskyddande skikt och oljor har en lägre värmeledningsförmåga jämfört med vatten. Den exakta sammansättningen av mediet påverkar dessa fysikaliska egenskaper, varför en mediekurva bör användas för respektive medium. Dessutom ändras oljors viskositet beroende på temperaturen och temperaturskiktning kan uppstå i röret, vilket måste beaktas vid mätning och installation.
Gasformiga medier
Luft har en mycket låg värmeledningsförmåga jämfört med flytande medier och kräver en jämförelsevis längre stabiliseringssträcka vid turbulens. Detta innebär att snabba temperaturfluktuationer och temperaturskiktning har ett starkt inflytande på mätsignalen. Luft är ett komprimerbart medium, vilket innebär att trycket påverkar densiteten och detta i sin tur bestämmer mediets värmeledningsförmåga. Den termiska flödesprincipen mäter flödeshastigheten (m/s) och det sker ingen omvandling till standardförhållanden (Nl/min). Avlagringar som sot och kondensat på mätspetsen kan också försämra mätningen.